Runsten i Jättendal

Under 2018 genomförde vi, på uppdrag av Länsstyrelsen i Gävleborgs län, en inventering av runstenar och andra fornlämningar. Ett av de objekt som ingick i 2018 års inventering var runstenen RAÄ Jättendal 20:1 vid Jättendals kyrka i Hälsingland. Runorna är inristade av Gunnborga, den hittills enda kända kvinnliga runmästaren, under 1000-talet. Översatt står det:

Åsmund och Fartegn de reste denna sten efter Torkel, sin fader på Vattrång. Gunnborga den goda ristade denna sten.

Runstenen var också ett av de objekt som bedömdes vara i allra sämst skick och därmed även i behov av akuta åtgärder. Dessa åtgärder har nu genomförts och det operativa arbetet från åren 2020 och 2021 redovisas här.

Kortfattat kan sägas att arbetet med stenen har innefattat flera olika moment där den traditionella konserveringen inte varit det mest framträdande eller mest tidskrävande. Det har istället handlat om att gräva fram, paketera, lyfta upp, transportera, förstärka och gjuta på en sockel, söka tillstånd för och ta fram underlag för ingrepp i kyrkobyggnad, utföra ingreppet och förstärka golvet samt, sist men inte minst, lyfta in och ställa runstenen på sin nya plats i vapenhuset. Dessa moment, vilka vart och ett krävt ett visst mått av tid och planering, beskrivs nedan i ord och bild.

Stenen hade som sagt en mycket svårartad skadebild vilket varit känt sedan lång tid tillbaka. Sannolikt härrör flera av dessa från år 1800 när kyrkan eldhärjades svårt, runstenen var vid branden insatt i murverket som en del i kyrkobyggnaden. Enligt vissa uppgifter försvann så mycket som cirka 50% av stenens runor vid detta tillfälle. Runstenen användes därpå som trappsten när en ny kyrka byggdes ett par år senare, vilket bidrog till att skadorna förvärrades ytterligare. Innan den fick sin nuvarande placering väster om kyrkan stod den under ett antal år i början av 1900-talet den rest strax invid kyrkomuren.

Som framgår av texten har runstenen vid Jättendal varit utsatt för en hel del omständigheter vilka, var och en på sitt sätt, medverkat till den skadebild stenen har idag. Några av dessa har skett slumpartat, som branden i den gamla kyrkan, andra av ovarsamhet och åter andra genom medvetna handlingar, exempelvis när runstenen en gång i tiden murades in i trappan. I vissa fall kan skadorna härröra från tidigare vårdinsatser.

Denna långa och något brokiga historia av bränder, flyttar och hårdhänt handhavande hade till slut tagit ut sin rätt. Stenen var 2020 i så dåligt skick att den inte längre bedömdes klara av att stå kvar i utomhusmiljö. Länsstyrelsen beslutade därför att runstenen skulle ställas in i Jättendals kyrkas vapenhus. För första gången på mer än 100 år var det åter dags att placera en runsten i en kyrka. Vårt uppdrag var att genomföra detta.