Runstenen står uppställd invid en lokalbana intill stora landsvägen. Mindre informationstavla strax intill. Så här på lite avstånd ser allt bra ut, visserligen finns en del lav men ristningen är målad och tydlig.

På närmare håll syns att det finns ett stort antal äldre lagningar.

Ytan har spjälkat och vitala delar saknas.

Runstenens framsida är i stort sett fri från äldre lavar och det är sannolikt inte mer än kanske tio år sedan den rengjordes. Nykolonisationen har dock påbörjats och snart är ytan åter täckt av lav.

Runstenens ristningssida står mot väst.

Kortsidan mot norr.

Kortsidan mot söder.

De gröna områdena på bilden markerar äldre lagningar och man får räkna med att de flesta behöver göras om även om det säkert finns ett antal som ännu är i gott skick. Som syns på bilden finns också ett antal håligheter, också dessa bör fyllas med bruk när stenen åtgärdas.

I och med att kalkstenen har brutits loss och rests upp i 90 graders vinkel så löper nu stenens klov parallellt med ristningsytan vilket innebär risk för stora skador.

Som sägs i texten ovan så orsakas klovsprickorna av att vattenlösliga mineral försvinner vilket i sin tur gör att vidhäftningen mellan kalkstenens olika skikt försvinner. De vill helt enkelt falla isär eftersom inget binder den samman. Den här typen av skador åtgärdas genom att nytt bindemedel tillförs och attsprickorna försluts, det vill säga lagas upp med bruk. Bindemedlet, lim eller mineralisk slamma, hälls in i sprickorna och i den bästa av världar limmas kalkstenen samman när limmet/bruket härdat. Det finns dock flera svårigheter eftersom allt sker inne i stenen utan kontroll. En annan svaghet är att det i princip är omöjligt att rengöra sprickorna på djupet, och såväl lim som bruksslamma kräver rena ytor för att fungera optimalt. Desto viktigare då att sprickorna är förslutna med bruk så inte vatten kan tränga in och påskynda nedbrytningsprocessen ytterligare.

Även här på den norra kortsidan har klovsprickan lagats med bruk vid något tillfälle och precis som på den södra kortsidan, bilden på föregående sida, behöver lagningarna göras om. Kännetecknande för klovsprickor är att de går tvärs igenom hela stenen. Problematiken är med andra ord liknande på stenens ovansida. Ovansidan är dessutom extra utsatt eftersom regnvatten ansamlas här och tränger in och ner i alla öppna sprickor genom jordens dragningskraS. För att i någon mån bromsa nedbrytningstakten är det därför viktigt att alla äldre lagningar av dålig kvalitet görs om omgående.

På grund av syrénbuskaget är det svårt att göra en korrekt bedömning av skadebilden på runstenens baksida, men redan vid en ytlig undersökning står det klart att här finns ett antal allvarliga skador som behöver åtgärdas omgående. I bilden ovan är öppna sprickor och så kallad bom markerad med rött. Problematiken med bom, vilket alltså är ett område där ytskiktet har släppt så att det uppstått ett tomrum bakom stenens yttre del och dess kärna. När man knackar på ett sådant område hörs det ett speciellt ljud, en bom, därav namnet. Som framgår av bilden finns även skadade lagningar på stenens baksida. För att komma åt baksidan ordentligt behöver sannolikt syrénerna sågas ner.